Redan när hon satte nyckeln i låset och vred om kände han det.

Han visste det sen innan hade haft det på känn ett tag.

Hon tar av sig skorna och sätter dom på plats i hallen, går genom lägenheten och möter upp hans blick.

Han tar nycklen till deras hem och lägger den på bordet.

Utan ett ord går han. Stänger dörren bakom sig och försvinner.

Finns inget kvar att säga, allt är redan sagt ord har förbytts länge.

Han går upp mot sationen de kalla höstvädret biter sig fast, regnet piskar honom i ansiktet, men först nu äntligen är han fri!

Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut!